Britney

Och så kom dagen…….

Igår somnade världens snällaste hund in. Himlen har fått en till ängel som springer runt däruppe.

Hon är nu i hundhimlen med hennes kompisar Almer, Jaxon och hennes kille Morris. Jag vet att hon springer runt däruppe och leker.

Dom springer och jagar varandra som dom alltid gjort.

Men det gör så fruktansvärt ont. Saknar henne. Ledsen för jag ej hunnit med henne sista tiden.
Blir arg på mig själv att man inte tar sig tid. Tiden bara springer iväg.
Men jag vet att hon har levt ett bra liv och bott som en prinsessa den sista tiden i hennes liv.

Strax efter Elvira föddes så fick hon flytta hem till mina fantastiska svärföräldrar. Dom har gett henne överflöd av kärlek i många år.
Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är över att dom tagit hand om Britney. TACK Vera och Torsten.

Åkte dit med en blomma idag. Kändes konstigt att inte mötas av Britney.

Emma grät igår kväll och sa att hon aldrig mer vill åka till farmor och farfar för Britney inte kommer vara där.
Hoppas och tror att det inte är sant. Men tomt är det. Britney var ingen vanlig hund. Snällare hund får man leta efter.

Bland det värsta igår var när jag skulle berätta för Elvira.
Elvira har alltid sagt att hon har en storasyster (Britney). Som ser efter henne och tar hand om henne.

Höll om henne hårt och försökte trösta henne så gott det går. Då kom alla frågor. Varför måste man dö? Varför heter det döden? Hur dör man? Vad händer efter?
Alla frågor som ingen har något svar på. För man vet inte vad som händer efter detta liv. Allt jag hoppas på är att man ses igen.

Vi åkte och tog farväl av Britney. Jag var osäker på om tjejerna skulle få ta farväl. Vill skydda dom mot all smärta.
Man kan inte skydda dom mot allt även fast man vill. Så vi åkte och tog farväl. Men hur tar man farväl av någon?

Allt är som en dimma idag. Hade jag kunnat göra något annorlunda? Hade jag kunnat pussa en gång till? Hade jag kunnat följa med?
Jag klarade inte av det så Mats fick följa med svärföräldrarna. Evigt tacksam. Min snälla svärmor satt hos Britney sista tiden. Önskar jag vore starkare så jag kunnat sitta där bredvid.
Jag åkte hem med tjejerna. Vi satt i soffan och tröstade varandra. Men sorg går ju upp och ner. I vågor. Tidigare idag kändes det ok. Sen nu sitter jag och storbölar.

Jag vet att Britney inte kunde leva för alltid även om jag hade velat det. Hon var gammal (14,5år) och hade mot slutet ont i lederna. Hon har levt ett långt och lyckligt liv med många köttbullar.

Idag vid frukosten sa Elvira.
-Mamma Britney är hos mormor Maj och får pannkakor.

Jag hoppas och tror att det är så. Men det är så fruktansvärt sorgligt och gör så ont ändå. Hon är ju min första bebis.

Kommer ihåg när jag åkte och hämtade hem henne. Hur hon saknade sin mamma hela första natten och gnällde. Jag la mig på golvet och höll om henne.
Allt kommer bli bra. Samma ord jag viskade igår till min lilla Britney.